SULF-bloggen har från årsskiftet flyttat in på SULF:s hemsida.
Välkommen att följa oss här: http://www.sulf.se/SULF-bloggen/

SULF söker Chefsutredare

Sveriges universitetslärarförbund, SULF, är en partipolitiskt obunden facklig organisation och ett professionsförbund för universitetslärare, forskare, doktorander samt jämförlig personal. SULF, som har knappt 20 000 medlemmar, är partipolitiskt obundet och anslutet till Sveriges Akademikers Centralorganisation, Saco. På det centrala kansliet i Stockholm arbetar 22 personer, och vi har sju lokala kanslier vid de största universiteten. Vi söker nu en

Chefsutredare
Ditt arbete innebär att ensam eller i samarbete med förtroendevalda och andra anställda ta fram rapporter och underlag för SULF:s forsknings- och utbildningspolitiska beslut, att bevaka den utbildnings- och forskningspolitiska debatten nationellt och internationellt, skriva remissvar samt representera förbundet i olika forsknings- och utbildningspolitiska sammanhang. Rådgivning till förtroendevalda och enskilda medlemmar ingår också i uppdraget.

Du har akademisk examen och har ägnat åtminstone några år av ditt tidigare yrkesliv åt analys av utbildnings- och forskningspolitiska frågor och har därmed ett nätverk inom högskolesektorn. Du bör ha förståelse för rollen som tjänsteman i en förtroendemannaorganisation.

Du måste också:
- Ha lätt för att uttrycka dig muntligt och skriftligt på svenska och engelska
- Ha ett intresse för att förena utbildnings- och forskningspolitiska perspektiv med fackliga perspektiv, det vill säga SULF:s dubbla ansvar som fackförbund och professionsorganisation
- Kunna arbeta både självständigt och i grupp

Det är meriterande om du:
- Har doktorsexamen
- Har arbetat på universitet eller högskola, särskilt om du varit universitetslärare
- Har arbetat med sektorns resursfrågor
- Har arbetat som tjänsteman i en politisk/förtroendemannastyrd/kollegial verksamhet

Arbetet på kansliet bedrivs i en miljö där det finns stor samlad kunskap om den svenska högskolan. Du erbjuds goda möjligheter att bygga utveckla dina kunskaper och vidga och fördjupa din personliga kompetens på flera sätt.

Sista ansökningsdag 7 januari.
Ansökan skickas till ansokan@sulf.se eller till
Git Claesson Pipping, SULF, Box 1227, 111 82 Stockholm
För mer information kontakta
Git Claesson Pipping, förbundsdirektör, 08-505 836 11, e-post
Johanna Kemi, Sacoföreningen vid SULF:s kansli, 08-505 836 24,e-post
Ann Fritzell, 08-505 836 29, e-post, nuvarande tjänsteinnehavare

16 november – Universitetslärarstämma med kritiska och analyserande röster

Idag gick årets universitetslärarstämma av stapeln under rubriken Utbildning + forskning = sant? Såhär direkt efteråt är det svårt att bestämma vad som vad det mest intressant, för inläggen höll alla en hög och jämn klass. Ni som missade den rekommenderas att följa tv-sändning på UR – bevaka SULF:s hemsida för datum för utsändningen.

Men ska jag ändå bara välja några tankar av alla de som lyftes under dagen vill jag trots allt inte lyfta fram Mick Healys intressanta inledningen om The Teaching-Research Nexus, utan två helt andra tankegångar. Den ena – representerad av Björn Stensaker från Universitetet i Oslo och Lars Geschwind som gjort många utredningar och undersökningar av svensk högskola – handlar om den globala utvecklingen men också om vad högskoleledningar och högskolepolitiker kan och bör göra. Båda två tryckte på att vi i en föränderlig värld måste se akademins uppgifter som en helhet och inte tillåta vare sig en starkare uppdelning mellan utbildning och forskning eller en kultur som prioriterar den ena verksamheten över den andra i allt från meritvärdering till löner. Resonemangen vann på att båda tog sin utgångspunkt just i något större än den svenska högskolesektorn och gjorde större utblickar.

Det andra inslaget jag vill lyfta handlade om kvalitetsutvärderingssystemet. Det var Åsa Lindberg-Sand från LU och Renée Perrin-Wallqvist från KaU som från olika utgångspunkter kritiserade HSV:s kvalitetsutvärderingar. Åsa har tidigare publicerat kritik i ämnet, och hade nu utvecklat sina tankar ytterligare när hon läst självvärderingar och hört rapporter om bedömargruppernas platsbesök. Renée hade, som prefekt för en institution, tillhört de första som fått genomgå bedömning. Deras kritik handlade i mycket om att man knappast skulle kunna ställa de mest grundläggande vetenskapliga krav – validitet, reliabilitet, verifierbarhet – på någon del av processen, och således inte heller på de resultat den levererar. Det har sagts förut med deras inlägg var intressanta därför att de faktiskt gjordes med erfarenheter från processen. Från mitt eget perspektiv kan jag konstatera att SULF alltid varit tveksamma till resursfördelning efter kvalitet. Vi har inget skäl att ändra den ståndpunkten eftersom farhågorna för att resultaten blir slumpmässiga är ganska välgrundade. Men det kanske allra farligaste är inte att en liten påse pengar ska fördelas med dessa undersökningar som grund. Det allra värsta är att det kommer att skada hela sektorn långsiktigt om utvärderingarnas trovärdighet faktiskt blir låg. Låt oss hoppas att utvärderarna inte bara agerar med sitt vetenskapliga kunnande utan också med en god portion sunt förnuft!

Sveriges lärosäten vill inte teckna avtal om meriteringsanställning

Idag avslutades förhandlingarna om en möjlig meriteringsanställning efter avlagd doktorsexamen och eventuell postdoc. Tyvärr vägrade lärosätenas företrädare Arbetsgivarverket att inkludera en möjlighet för prövning och övergång till tillsvidareanställning, så kallad tenure-track, och inget avtal kunde slutas. Detta trots att många lärosäten efterfrågar just en sådan meriteringstjänst.

Kåre Bremer bloggade igår om de fallerade förhandlingarna och verkar tyvärr ha fått felaktig information om att regelverket inte tillåter lokala avtal. Om Arbetsgivarverket väljer att delegera möjligheten till lärosätena finns inga hinder för att teckna lokala avtal om meriteringsanställningar. Som varandes medlemmar i Arbetsgivarverket kan ju lärosätena kräva en sådan delegation.

SULF arbetar enträget för att det ska finnas en förutsägbar och trygg akademisk karriär. Att återinföra forskarassistenter via kollektivavtal tar oss inte närmare det målet, men om Arbetsgivarverket eller enskilda lärosäten vill teckna avtal om meriteringsanställningar som är värda namnet så är vi självklart intresserade.

Att slå ut små lärosäten löser inte högskolans kvalitetsproblem

Utbildningsminister Jan Björklund hänvisar i en artikel på DN Debatt 111024 till demografi för att slippa göra något åt grundproblemet i den svenska högskolan. Han argumenterar för att de minskade årskullarna studenter motiverar att de mindre lärosätena slås samman med stora, starka universitet. Syftet är att bedriva utbildning och forskning med högsta kvalitet. Men frågan är hur det ska gå till.

Sveriges universitetslärarförbunds (SULF:s) ordförande Anna Götlind svarade omgående i en replik på DNdebatt.
- Det som behövs för att lösa kvalitetsproblemen i den högre utbildningen är inte en utslagning av de mindre högskolorna. I stället måste alla universitetslärare, såväl på stora starka universitet som mindre högskolor, ges en reell möjlighet att vara vetenskapligt aktiva.

Fler reaktioner kom in från bland annat SFS:
Att tro att sammanslagningar ska lösa ett komplext problem, och därför spela ett parti svälta räv med lärosätena, är inte vägen att gå. Är det något vi inte har råd med så är det att utse en hel studentgeneration till försökskaniner för ett experiment med oförutsägbara resultat, skriver Sveriges förenade studentkårer.

Fler reaktioner. Sigbritt Karlsson, rektor för Högskolan i Skövde, Karin Röding, rektor för Mälardalens högskola, Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och MP:s utbildningspolitiska talesperson Jabar Amin, Stockholms universitets studentkår

Gästbloggare: Ann Fritzell

Häromdagen deltog jag i TCO:s konferens Utbildning för ett bättre liv, där ett av seminarierna handlade om doktorandernas studiesociala villkor. Inte helt oväntat kunde de som hade erfarenhet av doktorandernas situation enas om det enda rimliga vore att alla doktorander hade en anställning redan vid antagningen till forskarutbildningen. Främsta skälet är att man då får tillgång till alla de sociala trygghetssystemen, som rätt till sjukersättning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning och pensionsavsättningar.

Det glädjande var att Oskar Öholm (M) och Adnan Dibrani (S) från riksdagens utbildningsutskott höll med. Dessutom var man överens om att om lärosätena inte själva tog ansvar för en sådan ordning måste statsmakterna ingripa. Det var egentligen bara tidpunkten man inte var överens om. Oskar menade att 2012 års forskningsproposition skulle vara lämplig för att avisera ändrade förordningsregler, medan Adnan ansåg att utskottet borde ta ett initiativ redan nu och att det nog skulle finnas en majoritet.

Själv delar jag Adnans uppfattning. Det finns ingen anledning att vänta till nästa år, speciellt som det inte längre är en resursfråga. Lärosätena har mer forskningsmedel än någonsin tidigare och att kunna rekrytera de bästa kvinnliga och manliga doktoranderna är den bästa investeringen för att säkra kvaliteten i framtida forskning.

Ann Fritzell

20 september – Trista siffror och falsk matematik

För ett år sedan skrev jag en ledare med rubriken Falsk matematik om hur regeringen framställde satsningarna på humaniora och samhällskunskap som dubbelt så stora som de egentligen var. Samma räkneekvilibristik uppvisas i årets budgetproposition. Man kan ju undra om det är detta den omskrivna matematiksatsningen syftar till: att ännu fler ska kunna trolla med siffror på samma orimliga sätt som regeringen?

Tyvärr är inte detta det enda exemplet på underligheter i budgetproppens högskoledel. Ett avsnitt handlar om att lärosätena inte ska få ersättning för studenter som är inskrivna utan att ta några poäng, och det kan ju tyckas rimligt. Samtidigt konstaterar man att studenter som inte tar poäng faktiskt kan vara sådana som av olika skäl inte klarar examinationen. I min värld har sådana studenter faktiskt inneburit kostnader för lärosätena eftersom de ju deltagit i undervisningen och utnyttjat lokaler och annan infrastruktur. Samma sak gäller de som studerar för kunskapens skull utan ambition att ta någon examen. Det är något helt annat än de studenter som skriver in sig men aldrig deltar i studierna. Regeringen konstaterar frankt att man saknar kunskaper om hur många de olika sorternas nollpresterande studenter är, men man avser ändå att dra in 440 miljoner vilket ”motsvarar ca hälften av ersättningen för studenter som inte har tagit några poäng”. Hur vet man det? Dessutom fördelas denna summa på lärosätena utan att någon fördelningsprincip redovisas.

Det tycks som om den resursfördelning grundad på kvalitet som regeringen säger sig eftersträva inte omfattar kvalitet i de egna resonemangen.