20 december - Så rätt du tänkt, men det blev fel del II

Jan Björklunds förslag att skapa arbetsro åt forskarna genom färre ansökningar är rätt tänkt: processen kring alla forskningsansökningar är rent kontraproduktiv och medför allt för stora transfereringskostnader. Men att ge färre forskare större resurser är inte det som kommer att skapa bättre förutsättningar för grundforskningen.

”Vi måste våga satsa på spets” är rubriken på artikeln. Intressant nog är det bara tre dagar sedan en artikel på samma debattsida visade att excellenssatsningar inte lett till bättre forskning och fler publiceringar. Jan Björklund borde av den artikeln ha dragit slutsatsen att man måste ompröva själva grunden för forskningsfinansieringen – det räcker inte att byta ordet ”excellens” mot ”spets”.

Efter regeringens lovvärda satsning i förra forskningspropositionen bedrivs ca en procent av världens forskning i Sverige. Om vi fortsatt bara satsar på de miljöer som leds av en handfull kända manliga seniorer kommer vi ganska snart att ha förlorat möjligheten att effektivt följa och tillgodogöra oss den forskning som sker inom andra ämnesområden än dessa. Som Wold, Jordansson och Sandström påpekade kommer det inte ens att leda till fler publiceringar.

Som kunskapsnation måste vår ambition vara större än att vi ska ha några kända universitet och några forskare i världsklass. Vår ambition måste vara att ha forskning av en sådan bredd och sådan klass att vi kan använda och vidareutveckla den forskning som produceras i andra delar av världen. Med mindre ska inte ett rikt land som Sverige låta sig nöjas

Så rätt du tänkt, fast det blev fel del I

I fredags presenterade Jan Björklund sina åsikter om framtidens forskning på DN Debatt: färre ansökningar ska ges större anslag för att skapa arbetsro åt forskarna. Jag har många synpunkter på detta, men det jag först vill ta upp är det konstitutionella perspektivet. Det Björklund aviserar är nya anvisningar till forskningsråden i de regleringsbrev som just nu beslutas av regeringen inför myndigheternas verksamhet 2011.

Jag undrar med vilken rätt utbildningsministern kan ge forskningsråden dessa förändrade direktiv. Såvitt jag kan se fanns inte dessa nya principer för forskningsrådens fördelning av projektmedel med i 2008 års forskningsproposition som riksdagen tog ställning till inför perioden 2009-2012. En förändring av principerna som finns i propositionen borde riksdagens ledamöter få möjlighet att ta ställning till. Det skulle också ha inneburit att förslaget kunnat debatteras öppet inom sektorn.

Nu fanns ju debatten redan när propositionen lades: flera viktiga principer redovisades, men inte i sådan form att riksdagen fick ta ställning till dem - vilket faktiskt ledde till en KU-anmälan. Men det här fanns inte ens med bland det regeringen redovisade att man behövde göra. Det betyder att riksdagen inte tagit ställning till vare sig det som lades fram i propositionen eller till det man nu säger. Man kan tycka att det här är så viktigt att det faktiskt borde lagts fram i riksdagen - och debatterats.

Debatten behövs, för förslaget bygger på den riktiga analysen att forskarna behöver arbetsro och inte ägna tiden åt ansökningar, samt insikten att mer grundforskning behövs. Men tyvärr är Björklunds förslag kontraproduktivt, och kommer inte att öka Sveriges konkurrenskraft. Jag återkommer om detta. Idag nöjer jag mig med att undra om förfaringssättet verkligen kan ifrågasättas även om det är konstitutionellt korrekt.

Intensiva och inspirerande dagar

Så var två intensiva men inspirerande dagar av förbundskongress över. Dag 1 med tal av Saco:s ordförande Anna Ekström och den ansvariga ministern Jan Björklund (FP), men inte minst också med mer eller mindre långa utskottsförhandlingar. Dag 2 med mycket tidigare morgon än planerat (med förbundsstyrelsemöte som annars var planerat till kvällen dag 1), plenumförhandlingar, besök av universitetskansler Lars Haikola, och plenumförhandlingar igen som avslutades med val av ny styrelse (tackar för förtroendet!).

Många viktiga beslut är fattade, inte minst har ett forskningspolitiskt program fastställts och kongressen tagit ställning för att ändra kongressperioden från 2 år till 3 år, men detta först från 2012. Debatter och några voteringar som sig bör på en kongress, men i de allra flesta frågor en stor enighet och ett viktigt avstamp för den kommande tvåårsperioden!

20 oktober - Verksamhetens behov

I lokala förhandlingar, men också ibland i övergripande sammanhang, säger arbetsgivaren att arbetet måste fördelas efter verksamhetens behov. Jaha. Som om man kunde tänka sig motsatsen, nämligen att arbetet fördelas efter något annat än verksamhetens behov.
”Verksamheten” i fråga är forskning och utbildning av hög kvalitet och med nära samband. Verksamhetens behov torde vara just att kunna uppfylla det senare, det vill säga att kvaliteten är hög och att det finns ett nära samband. Men här klickar det. För när arbetsgivarna säger att arbetstiden ska planeras enligt verksamhetens behov betyder det att arbetstiden ska planeras efter hur mycket fasta forskningsanslag verksamheten har.
Det är nu uttrycket verksamhetens behov blir verkligt intressant. För i någon mån är det naturligtvis så att det fasta forskningsanslaget från regeringen är ett uttryck för hur regeringen vill styra verksamheten, det vill säga vilka behov regeringen tycker att verksamheten har. Och att döma av resursfördelningen gör regeringen bedömningen att balansen i verksamheten kan se olika ut på olika lärosäten, vilket naturligtvis kan vara korrekt. Men kan man tänka sig att verksamheten att bedriva forskning och utbildning på vetenskaplig grund och i nära samband INTE innebär att det finns behov av att lärarna är vetenskapligt aktiva?

18 oktober – Skillnaden blir allt större.

1 januari 2011 träder en ny högskoleförordning i kraft. Där är rätten till prövning för befordran borttagen. Det betyder att det inte längre är den enskilde universitetslärarens utbildning och vetenskapliga och pedagogiska kompetens som ska avgöra om hon/han kan befordras till lektor eller professor. I stället ska lärosätets behov av kompetens avgöra huruvida man tillåter prövning för befordran. Det betyder i klartext att arbetsgivaren kan anse att anställda som utvecklats har för mycket kompetens, en intressant ståndpunkt i sig. Men i och med autonomin så ska lärosätena ha denna frihet att själva bestämma nivån på den önskade lärarkompetensen.

Idag, drygt två månader innan den nya förordningen börjar gälla, har Jan Björklund presenterat lärarlegitimationsreformen. Reformen innebär inte bara vissa kvalitetskrav för anställning av lärare, utan också att den som har licentiatexamen och fyra års erfarenhet ska ha rätt att prövas för befordran.

Medan kraven alltså hårdnar när det gäller lärarkompetens i ungdomsskolan ska högskolan ha rätt att anse att de anställda är överkvalificerade och inte behöver befordran. Dessutom: ungdomsskolans lärare ska ha lärarexamen och legitimation för att få sätta betyg. Men alla krav på anställning av lärare i högskolan försvinner 1 januari. Regeringens politik i synen på lärarnas roll när det gäller utbildningens kvalitet uppvisar tydliga brister på logik.

8 oktober - Seriösa kvalitetsmätningar?

Att SULF varit starkt kritiska mot det kvalitetsutvärderingssystem regeringen i våras lämnade över till riksdagen, och som sedan beslutades, är väl känt. Det är tveksamt huruvida det alls är vettigt att tilldela resurser efter kvalitet, särskilt som kvalitet inte är lätt att vare sig definiera eller mäta entydigt. Det är till och med svårt att på ett relevant sätt jämföra olika kurser och moment inom en och samma utbildning, och att jämföra en kandidatexamen i humaniora med en civilingenjörsexamen ter sig orimligt. Men nu sitter vi med det systemet och det är bara att hoppas på det bästa.

Därutöver annonserar Högskoleverket i senaste numret av Nyheter och debatt att de avser göra studentenkäter. Informationen från dessa enkäter ska användas till studentinformation. Vi är många som välkomnar bättre information till blivande studenter, men jag ser skäl att vara oroad över dessa studentenkäter. De ska nämligen utformas och genomföras av HSV:s informationsavdelning. Inget ont om avdelningen som sådan. Mycket av den information som kommer från HSV är proffsig och genomtänkt. Men i min värld är informationsavdelningen till för just detta: att utforma informationen. Kunskapen om hur man samlar in och utvärderar är väl inte deras specialitet? Fast kanske ser jag spöken i onödan, och är alltför mycket påverkad av mina år som b- och c-uppsatslärare tillsammans med kolleger som till skillnad från mig behärskar metoden. Kanske är det inte alls så svårt som jag tror? Eller?

Regering utan högskoleminister

Så presenterades den nya regeringen och en regeringsförklaring levererades. På ministersidan försvann en högskole- och forskningsminister och istället överfördes frågorna till en utbildningsminister som därmed fick en större och bredare portfölj än någon utbildningsminister haft på länge. Att samma minister nu ska hantera inte bara förskola, grundskola och gymnasium, utan också forskning och högre utbildning, visar på att högskole- och forskningsfrågorna knappast varit i fokus när regeringen skulle sättas samman. För detta har sektorn anledning att känna oro.

Även vad gäller politikens innehåll finns mycket kvar att bevisa. En kvalitetssatsning på den högre utbildningen utlovas i regeringsförklaringen, utan att närmare specificeras. Den för sektorn nya ministern måste visa att detta är mer än ord, att det är en satsning på fler undervisningstimmar för landets studenter, och en satsning som också ger studenterna en forskningsanknuten grundutbildning.

18 augusti - Svartlistning?

The American Association of University Professors (AAUP) upprättar sedan mer än sjuttio år listor över universitet som brustit när det gäller akademisk frihet och anställningsskydd. De klandrar ledningen – inklusive styrelsen – om förhållandena på någon del av lärosätet är otillfredsställande vad beträffar lärarnas rätt till trygghet och akademisk frihet. Det är inte svartlistning i meningen att AAUP:s medlemmar förväntas bojkotta lärosätena, utan en varning att medlemmen innan hon/han antar ett anställningserbjudande från något lärosäte på listan noggrant bör undersöka hur förhållandena ser ut på den aktuella institutionen. Listan omprövas genom röstning varje år vid AAUP:s årsmöte då vissa lärosäten tillkommer och andra tas bort.

Svartlistning är inget för SULF. Det är oförenligt med vår roll och vårt uppdrag att i dialog med lärosätena driva verksamheten framåt. Men OM vi skulle pröva lärosätena är det förutsättningarna för den akademiska friheten som skulle prövas; det vill säga om lärosätet ger vettiga villkor för våra medlemmar i deras uppdrag att bedriva utbildning och forskning av hög kvalitet. Då skulle lärosäten där man skiljer undervisande och forskande personal hängas ut, liksom de som ger ”akademisk” utbildning där kontakten med vetenskapen innebär att en ensam lektor står som ansvarig examinator för många tiotals – ja till och med hundratals – kurser. På listan skulle också finnas plats för de lärosäten som inte driver en aktiv personalpolitik med syfte att öka antalet tillsvidareanställningar.

Lockande? Vissa medlemmar tycker det. Men tyvärr skulle få lärosäten undgå klander. Och framför allt är det inte så SULF jobbar. Vi driver i stället frågorna på varje lärosäte och genom att outtröttligt i varje debatt om sektorn påpeka att om Sverige ska ha utbildning och forskning av hög kvalitet så krävs det att universitetslärarna ges förutsättningar att göra sitt jobb på ett bra sätt. Det är trots allt vi som ska göra jobbet.

17 augusti: När en preposition styr tolkningen

Upsala Nya Tidnings (UNT) debattsida är nog landets bästa om man vill följa den högskolepolitiska debatten. Men det innebär inte att det alltid blir rätt när rubriker ska sättas.

I slutet av juli kunde jag till exempel glädjas åt rubriken ”Kraftsamling på humaniora” över en debattartikel av vicerektor Margareta Fahlgren och ett antal dekaner. Jag blev glad, för är det något som behövs är det just en kraftsamling på humaniora. Så jag tolkade rubriken som att det var UU som kraftsamlade och lade resurser på humaniora.

Men redan i ingressens första mening förstod jag hur fel jag haft: Universitetet gör en kraftsamling INOM humaniora, det vill säga: inga mer resurser här inte! Synd! För artikeln talar vältaligt och med kloka argument om varför en satsning PÅ humaniora behövs.

Som receptionsforskare vet jag att förförståelse (det vi kallar förföreställningar) betyder allt för texttolkningen. Men det är ändå för sorgligt att det inte var rubriken som hade rätt. Hoppas nästa forskningsproposition innebär en satsning på alla vetenskapsområden inklusive humaniora och mindre politiskt klåfingrighet på miljonnivå.

Tisdag och Onsdag

På tisdagsförmiddagen såg jag delar av socialdemokraternas ekonomiska seminarium – avbrutet för att närvara på SULF:s stora seminarium ”Framtidens forsknings- och utbildningspolitik: för eliten eller massan?” en duell mellan Mikael Damberg och Tobias Krantz. Tyvärr missade jag då på grund av krock det lockande seminariet ”Rätten att vara nörd” som hölls på Hamnplan av bland annat en syster till en doktorandaktiv i Uppsala. Därefter gick jag av egenintresse på seminariet ”Vad är svensk utrikespolitik?” – intressant – men det var stor variation i hur paneldeltagarna gjorde ifrån sig. De skickligaste var nog Christian Holm (M) och Hans Linde (V). Personligen saknade jag utrikesministern.

Under eftermiddagen höll TCO sitt ”SM i högskolepolitik” där varje parti hade en representant som fick svara på frågor i dueller. Vinnare röstades fram bland publiken. Först duellerade det borgerliga blocket, och sen de rödgröna, vinnaren från respektive block möttes sedan i en final. Slutgiltige vinnaren var Mikael Damberg. Damberg undslapp frågan om anställning för doktorander, men Rossana Dinamarca var tydligt emot utbildningsbidrag och stipendier. Vinnaren i det borgerliga blocket var – kanske lite oväntat - Ulrika Carlsson (C).

Efter det var det dags för Jan Björklunds tal och en fantastisk Saco-middag. Jag smet lite tidigt från middagen för att snacka lite med den hårt arbetande Björn Sundberg även denna kväll.

Onsdagen var dagen för hemresa. Men under dagen hanns en del med ändå. Jag besökte delar av seminariet ”Ideologiska och strategiska förändringar inom det borgerliga blocket” – intressant, men egentligen inget nytt. Jag såg även delar av Saco-seminariet ”Ett funktionellt skattesystem – hur ser det ut?”. Även här handlade det mera om klargörande av saker som redan är kända. Git var som vanligt vältalig på SULF:s akademiska kvart ”Utbildningskvalitet – hur svårt kan det vara?”.

Intressantast för dagen var Vetenskap och Allmänhets seminarium ”Kunskap i en klass för sig” med många stora och intressanta personer närvarande – inte bara bland de inbjudna. Först presenterades skriften med samma namn som seminariet som handlade om sambanden mellan människors syn på kunskap, deras sociala klass och partipolitiska sympatier. Sedan fick de speciellt inbjudna kommentera resultaten varpå gruppdiskussioner, där publik och åhörare deltog aktivt tillsammans, följde. Gruppdiskussionerna sammanfattades i plenum. Efter det hann jag bara höra Maud Olofssons tal innan det var dags att ta taxin till flyget. Sista minuterna i Mauds tal hörde jag via SR:s mobilradio.

Gratisluncher från Max intogs de dagar då schemat tillät. Att 2009 års ”gröna kapitalister” är norrbottningar känns lika trevligt som självklart.

Måndag, håller i kvart och möter barndomsvän

Måndagen börjades med frukostseminarium i Teaterskeppet, analys av vänsterpartiet. Likt socialdemokratin är enligt väljarna problemet skatterna och ideologin, medan man gillar rättvisan, omfördelningarna och välfärden. Undrar hur väljarna tänkt lösa det senare utan det tidigare? Seminarium i LO-huset om dagens arbetarlitteratur med bland annat diktaren Jenny Wrangborg och deckarförfattaren Kjell Eriksson – mycket intressant.

Större delen av den resterande förmiddagen ägnades åt att förbereda för kvarten ”Unga forskares framtid – karriär för kvalitet” som jag och Rikard Lingström höll där vi gav vår syn på hur man kan skapa attraktiva akademiska karriärer som attraherar de allra bäst lämpade. Trygghet och tydliga karriärvägar är effektiva metoder att minska könsmässig och social snedrekrytering. Innan kvarten hann vi lyssna på delar av seminariet ”Håll ihop skolan!” som hölls av vänsterpartiet. Vår kvart i kårhuset Rindi blev välbesökt, av bland andra Saco-ordföranden Anna Ekström i egen hög person. Vårt anförande var relativt kort vilket var tur eftersom många frågor följde och femton minuter är inte lång tid.

Marathonseminariet ”Svensk skola och högskola – jämställdhet i världsklass” besöktes också, och i den debatt jag såg kom många genomtänkta klokheter från Anna Ekström som deltog i panelen. Innan det seminariet var slut var det dags att hasta vidare till SULF:s eget mingel. Trevligt, och lagom mycket folk. Därefter såg vi på Ohlys tal och tog middag med större delen av SULF-folket. Vid slutet av middagen skymtade jag en person misstänkt lik en barndomsvän ute på torget och sprang ut. Och jo, det var Björn Sundberg, ägare till Kapitelhusgården. Måndag är krögarnas lediga dag och kvällen avslutades på en brittisk pub med honom.

Söndag, anländer...

Jag anlände till Almedalen redan söndag, för att få lite extra miljöutbyte. Under eftermiddagen fick mitt järnvägsintresse utlopp på seminariet om en renässans för centrala järnvägsstationer – anordnat av Jernhusen. Jag och ombudsman Ingvar Gräns deltog även på öppningsceremonin av Almedalsveckorna, kanske inte världens grej med facit i hand. Efter det var det dags att besöka presentationen av Saco:s stora valundersökning. Mest intressant där är att akademikerna verkar mindre lättflyktiga opinionsmässigt än svensken i gemen – i övrigt speglar det nog folkflertalet ganska bra. Söndagen avslutades med Fredrik Reinfeldts tal och en ganska uppsluppen och rolig utfrågning av honom med satir i trädgården utanför Clarion Hotel.

Hört i minglet

SUHF-företrädare menar att nu är ett ypperligt tillfälle att se till att alla doktorander ges anställning och att avskaffa utbildningsbidrag och i princip samtliga stipendier.

Peter Honeth vill gärna stanna kvar som statssekreterare - under förutsättning att de vinner valet.

Satsningar på högskoleutbildningar är ett måste enligt fd universitetskanslern Anders Flodström.

Ingen var så ofta omnämnd på TCO:s SM i högskolepolitik som den fysisk icke närvarande "mannen med hästsvansen".

Utbildningskvalitet - hur svårt kan det vara?

Git Claesson Pipping håller i SULF:s andra akademiska kvart på kårhuset Rindi. Överallt talas det om högre kvalitet i högskola men vilka förutsättningar får universitetslärarna?

Allvar och lek i almedalen

Lämnar Almedalen nu efter ett par intensiva men intressanta dagar med känslan att forskning och högre utbildning står högt på agendan inför höstens val. Det är självklart positivt. Saknar dock många gånger perspektivet att utbildning och forskning i sig är framgångsfaktorer för såväl individ som samhälle. En akademisk utbildning med hög kvalitet, där avtrycken av aktuell forskning är tydliga och där de undervisande lärarna också är aktiva forskare, är den bästa av förberedelser för en arbetsmarknad som hela tiden förändras.

Först bland SULF:s egna aktiviteter en akademisk kvart där undertecknad och Lars Abrahamsson, ordförande i SULF:s doktorandsektion, pratade om behovet av en förutsägbar och trygg karriär för doktorander och unga forskare. Bra diskussion, men tyvärr går en kvart väldigt fort…

Tisdagen bjöd på SULF:s eget seminarium: ”Framtidens forsknings- och högskolepolitik: För eliten eller massan ?”, där Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) mötte Mikael Damberg (S), talesman i högskolepolitiska frågor. En intressant debatt där tydliga skillnader mellan de politiska blocken kunde urskiljas. Tobias Krantz lyfte fram regeringens satsningar på sektorn under den gångna mandatperioden, liksom det kvalitetsbaserade tilldelningssystem för anslag till utbildningen som nyligen beslutats. Mikael Damberg hävdade behovet av ytterligare satsningar på kvaliteten i utbildningen, och kritiserade regeringen för att inte ha lyssnat på Högskoleverket och sektorn när det kvalitetsbaserade tilldelningssystemet tagits fram och studentenkäter strukits som underlag för kvalitetsutvärdering.

På eftermiddagen möttes debattörerna än en gång, denna gång tillsammans med representanter från övriga riksdagspartier vid en annorlunda övning, ”SM i högskolepolitik”, arrangerad av TCO. Upplägget en serie kortdebatter där publiken fick rösta. Mikael Damberg (S) stod som segrare efter final mot Ulrika Carlsson (C), ordförande i utbildningsutskottet.

Framtidens högskolepolitik - för eliten eller massan

SULF:s seminarium var en stor framgång inte bara för den stora tillströmningen av deltagare (våra lunchmackor tog slut fast vi delade på dem!) utan framför allt därför att Tobias Krantz och Mikael Damberg båda visade att SULF:s arbete med att driva högskolepolitiska frågor är framgångsrikt. Visserligen har ingen av dem ännu nått ända fram till att aktivt driva frågan om reell möjlighet för varje lärare att vara vetenskapligt aktiv, men det är på väg. Framtiden är ljus om vi bara fortsätter att driva frågorna lika aktivt som hittills.

Givetvis var det mycket visioner och löften under debatten men Tobias Krantz såg uppenbart besvärdad ut på publikfrågan om hur hans löften om hur satsningar på ökad kvalitet i högskolan korresponderade med Anders Borgs uttalande på måndag om att Sverige redan hade världens bästa högskola och att inga ytterligare medel behövdes. De som minns tidigare års uttalanden och konsekventa nedskärningar av försvaret kan finna denna diskrepans lite oroande. Men seminariet som helhet var mycket givande.

Bra engagemang för högskolan!

Jag hade igår haft förmånen att höra många engagerade högskole- och forskningspolitiker från alla riksdagspartier prata om högskolan. Bra! Många bryr sig, och jag tror att de inte bara bryr sig om studentrösterna (det gör de alltför lite, att döma av vad de säger om studiefinansiering, dvs -lån och -bidrag, eller studentboende). Men det som gör mig allvarligt bekymrad är att helhetssynen saknas. Några talar om att forskning och utbildning hänger ihop - men det är glömt i nästa debatt. Och alla lovar mer kvalitet. Men vad är det?

Alla pengar är välkomna, och även vaga löften är löften. Men är någon beredd att betala kostnaden? Det återstår att se!

Tack, alla som fortsätter bry er om Sveriges framtidsmotor: den högskola där forskning och utbildning möts!

Jämställdhet i utbildning

Delegationerna för jämställdhet i skolan respektive högskolan höll idag ett seminarium. Delegationernas ordföranden, Anna Ekström och Pia Sandvik Wiklund höll inledningar. Sedan talade Agneta Stark om jämställdhet bland universitetslärarna och Fredrik Bondestam om jämställdhet i förskola, skola och lärarutbildning. Slutligen debatterade högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (fp) och utbildningspolitisk talesperson Marie Granlund (s) tillsammans med Ekström och Sandvik Wiklund som frågeställare under ledning av Kerstin Alnebratt från Nationella sekretariatet för genusforskning.

Den som länge intresserat sig för dessa frågeställningar blev ganska befriad av Starks och Bondestams inlägg: från olika håll tämligen radikala kring en svår men välkänd problematik. Tyvärr var det inte lätt för Tobias Krantz och Marie Granlund att komma in efteråt. Upptagna på olika seminarier hade de inte hört den tidigare diskussionen (som ju var kvalificerad), och till skillnad från de tidigare talarna är de heller inte specialkunniga. Diskussionen hade onekligen blivit intressantare annars. Jag tror att båda bryr sig om situationen, men det är tur att högskolan har sina egna drivande krafter. Det vi måste hoppas på är att den som är minister efter valet aktiv bryr sig om och kräver jämställdhet som en integrerad del av högskolans kvalitetsarbete så att högskolans egna krafter får förutsättning att verka.

Utbildnings- och forskningspolitik i Almedalen

Idag börjar Almedalsveckan. Det är glädjande många seminarier om utbildnings- och forskningspolitik. Olika aktörer sätter från sina särskilda perspektiv fokus på den sektor som är den viktigaste motorn i samhället. Tyvärr är det få eller inga som sätter BÅDE forskning och utbildning i fokus. I stället väljer man det ena eller det andra. Men om man skiljer dem åt förlorar man ett av skälen till att sektorn är så viktig. Genom kopplingen till forskningen får studenterna fräsch kunskap men också ett kreativt förhållningssätt som gör dem till kompetenta problemlösare och kunskapssökare. Genom forskningens koppling till utbildningen och till studenter ställs relevanta nya frågor som påverkar forskarnas kreativitet.

Jag hoppas på många intressanta diskussioner i veckan - och att perspektivet vidgas på många håll.

SULF i Almedalen 2010

SULF medverkar i Almedalen för åttonde året i rad. Tillsammans med andra Sacoförbund finns vi under hela vecka i Kårhuset Rindi.

Under veckan har SULF tre arrangemang i Kårhuset Rindi:

Måndag 5/7 Akademisk kvart kl 12.45-13.00 om universitetslärarkarriären
Unga forskares framtid – karriär för kvalitet
Medverkande Rikard Lingström (SULF:s andre vice ordförande) och Lars Abrahamsson (ordförande i Sveriges Doktorandförening, SULF)
Vilka ska forska i framtiden? God forskning och utbildning kräver aktiva forskare och de måste få både undervisa och forska


Tisdag 6/7 Debatt
Framtidens forsknings- och högskolepolitik: För eliten eller massan
Seminarium för dig som brinner för utbildnings- och forskningspolitik. En fördjupad framtidsdiskussion med politiska nyckelpersoner. Hur ser högskolesektorn ut när 2010-talets dagisbarn blir studenter? SULF bjuder på lunchmackor och fortsatt samtal även efter seminariet.

Högskolans framtid är också Sveriges framtid, men vilka är de långsiktiga målen? SULF tar ett helhetsgrepp på högskolesektorn och bjuder på en högaktuell, fördjupad diskussion mellan Tobias Krantz (FP), Mikael Damberg (S) och Anna Götlind (SULF) om framtidens forsknings- och utbildningspolitik.

kl 11.00-12.00 + efterföljande lunchmingel

Onsdag 7/7 Akademisk kvart: Utbildningskvalitet - hur svårt kan det vara?
Git Claesson Pipping, SULF:s förbundsdirektör.
kl 12.45-13.00

För mer information, kontakta pressekreterare Ulrika Herstedt eller Almedalskoordinator Josefina Åsén.