Tisdag och Onsdag

På tisdagsförmiddagen såg jag delar av socialdemokraternas ekonomiska seminarium – avbrutet för att närvara på SULF:s stora seminarium ”Framtidens forsknings- och utbildningspolitik: för eliten eller massan?” en duell mellan Mikael Damberg och Tobias Krantz. Tyvärr missade jag då på grund av krock det lockande seminariet ”Rätten att vara nörd” som hölls på Hamnplan av bland annat en syster till en doktorandaktiv i Uppsala. Därefter gick jag av egenintresse på seminariet ”Vad är svensk utrikespolitik?” – intressant – men det var stor variation i hur paneldeltagarna gjorde ifrån sig. De skickligaste var nog Christian Holm (M) och Hans Linde (V). Personligen saknade jag utrikesministern.

Under eftermiddagen höll TCO sitt ”SM i högskolepolitik” där varje parti hade en representant som fick svara på frågor i dueller. Vinnare röstades fram bland publiken. Först duellerade det borgerliga blocket, och sen de rödgröna, vinnaren från respektive block möttes sedan i en final. Slutgiltige vinnaren var Mikael Damberg. Damberg undslapp frågan om anställning för doktorander, men Rossana Dinamarca var tydligt emot utbildningsbidrag och stipendier. Vinnaren i det borgerliga blocket var – kanske lite oväntat - Ulrika Carlsson (C).

Efter det var det dags för Jan Björklunds tal och en fantastisk Saco-middag. Jag smet lite tidigt från middagen för att snacka lite med den hårt arbetande Björn Sundberg även denna kväll.

Onsdagen var dagen för hemresa. Men under dagen hanns en del med ändå. Jag besökte delar av seminariet ”Ideologiska och strategiska förändringar inom det borgerliga blocket” – intressant, men egentligen inget nytt. Jag såg även delar av Saco-seminariet ”Ett funktionellt skattesystem – hur ser det ut?”. Även här handlade det mera om klargörande av saker som redan är kända. Git var som vanligt vältalig på SULF:s akademiska kvart ”Utbildningskvalitet – hur svårt kan det vara?”.

Intressantast för dagen var Vetenskap och Allmänhets seminarium ”Kunskap i en klass för sig” med många stora och intressanta personer närvarande – inte bara bland de inbjudna. Först presenterades skriften med samma namn som seminariet som handlade om sambanden mellan människors syn på kunskap, deras sociala klass och partipolitiska sympatier. Sedan fick de speciellt inbjudna kommentera resultaten varpå gruppdiskussioner, där publik och åhörare deltog aktivt tillsammans, följde. Gruppdiskussionerna sammanfattades i plenum. Efter det hann jag bara höra Maud Olofssons tal innan det var dags att ta taxin till flyget. Sista minuterna i Mauds tal hörde jag via SR:s mobilradio.

Gratisluncher från Max intogs de dagar då schemat tillät. Att 2009 års ”gröna kapitalister” är norrbottningar känns lika trevligt som självklart.

Måndag, håller i kvart och möter barndomsvän

Måndagen börjades med frukostseminarium i Teaterskeppet, analys av vänsterpartiet. Likt socialdemokratin är enligt väljarna problemet skatterna och ideologin, medan man gillar rättvisan, omfördelningarna och välfärden. Undrar hur väljarna tänkt lösa det senare utan det tidigare? Seminarium i LO-huset om dagens arbetarlitteratur med bland annat diktaren Jenny Wrangborg och deckarförfattaren Kjell Eriksson – mycket intressant.

Större delen av den resterande förmiddagen ägnades åt att förbereda för kvarten ”Unga forskares framtid – karriär för kvalitet” som jag och Rikard Lingström höll där vi gav vår syn på hur man kan skapa attraktiva akademiska karriärer som attraherar de allra bäst lämpade. Trygghet och tydliga karriärvägar är effektiva metoder att minska könsmässig och social snedrekrytering. Innan kvarten hann vi lyssna på delar av seminariet ”Håll ihop skolan!” som hölls av vänsterpartiet. Vår kvart i kårhuset Rindi blev välbesökt, av bland andra Saco-ordföranden Anna Ekström i egen hög person. Vårt anförande var relativt kort vilket var tur eftersom många frågor följde och femton minuter är inte lång tid.

Marathonseminariet ”Svensk skola och högskola – jämställdhet i världsklass” besöktes också, och i den debatt jag såg kom många genomtänkta klokheter från Anna Ekström som deltog i panelen. Innan det seminariet var slut var det dags att hasta vidare till SULF:s eget mingel. Trevligt, och lagom mycket folk. Därefter såg vi på Ohlys tal och tog middag med större delen av SULF-folket. Vid slutet av middagen skymtade jag en person misstänkt lik en barndomsvän ute på torget och sprang ut. Och jo, det var Björn Sundberg, ägare till Kapitelhusgården. Måndag är krögarnas lediga dag och kvällen avslutades på en brittisk pub med honom.

Söndag, anländer...

Jag anlände till Almedalen redan söndag, för att få lite extra miljöutbyte. Under eftermiddagen fick mitt järnvägsintresse utlopp på seminariet om en renässans för centrala järnvägsstationer – anordnat av Jernhusen. Jag och ombudsman Ingvar Gräns deltog även på öppningsceremonin av Almedalsveckorna, kanske inte världens grej med facit i hand. Efter det var det dags att besöka presentationen av Saco:s stora valundersökning. Mest intressant där är att akademikerna verkar mindre lättflyktiga opinionsmässigt än svensken i gemen – i övrigt speglar det nog folkflertalet ganska bra. Söndagen avslutades med Fredrik Reinfeldts tal och en ganska uppsluppen och rolig utfrågning av honom med satir i trädgården utanför Clarion Hotel.

Hört i minglet

SUHF-företrädare menar att nu är ett ypperligt tillfälle att se till att alla doktorander ges anställning och att avskaffa utbildningsbidrag och i princip samtliga stipendier.

Peter Honeth vill gärna stanna kvar som statssekreterare - under förutsättning att de vinner valet.

Satsningar på högskoleutbildningar är ett måste enligt fd universitetskanslern Anders Flodström.

Ingen var så ofta omnämnd på TCO:s SM i högskolepolitik som den fysisk icke närvarande "mannen med hästsvansen".

Utbildningskvalitet - hur svårt kan det vara?

Git Claesson Pipping håller i SULF:s andra akademiska kvart på kårhuset Rindi. Överallt talas det om högre kvalitet i högskola men vilka förutsättningar får universitetslärarna?

Allvar och lek i almedalen

Lämnar Almedalen nu efter ett par intensiva men intressanta dagar med känslan att forskning och högre utbildning står högt på agendan inför höstens val. Det är självklart positivt. Saknar dock många gånger perspektivet att utbildning och forskning i sig är framgångsfaktorer för såväl individ som samhälle. En akademisk utbildning med hög kvalitet, där avtrycken av aktuell forskning är tydliga och där de undervisande lärarna också är aktiva forskare, är den bästa av förberedelser för en arbetsmarknad som hela tiden förändras.

Först bland SULF:s egna aktiviteter en akademisk kvart där undertecknad och Lars Abrahamsson, ordförande i SULF:s doktorandsektion, pratade om behovet av en förutsägbar och trygg karriär för doktorander och unga forskare. Bra diskussion, men tyvärr går en kvart väldigt fort…

Tisdagen bjöd på SULF:s eget seminarium: ”Framtidens forsknings- och högskolepolitik: För eliten eller massan ?”, där Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) mötte Mikael Damberg (S), talesman i högskolepolitiska frågor. En intressant debatt där tydliga skillnader mellan de politiska blocken kunde urskiljas. Tobias Krantz lyfte fram regeringens satsningar på sektorn under den gångna mandatperioden, liksom det kvalitetsbaserade tilldelningssystem för anslag till utbildningen som nyligen beslutats. Mikael Damberg hävdade behovet av ytterligare satsningar på kvaliteten i utbildningen, och kritiserade regeringen för att inte ha lyssnat på Högskoleverket och sektorn när det kvalitetsbaserade tilldelningssystemet tagits fram och studentenkäter strukits som underlag för kvalitetsutvärdering.

På eftermiddagen möttes debattörerna än en gång, denna gång tillsammans med representanter från övriga riksdagspartier vid en annorlunda övning, ”SM i högskolepolitik”, arrangerad av TCO. Upplägget en serie kortdebatter där publiken fick rösta. Mikael Damberg (S) stod som segrare efter final mot Ulrika Carlsson (C), ordförande i utbildningsutskottet.

Framtidens högskolepolitik - för eliten eller massan

SULF:s seminarium var en stor framgång inte bara för den stora tillströmningen av deltagare (våra lunchmackor tog slut fast vi delade på dem!) utan framför allt därför att Tobias Krantz och Mikael Damberg båda visade att SULF:s arbete med att driva högskolepolitiska frågor är framgångsrikt. Visserligen har ingen av dem ännu nått ända fram till att aktivt driva frågan om reell möjlighet för varje lärare att vara vetenskapligt aktiv, men det är på väg. Framtiden är ljus om vi bara fortsätter att driva frågorna lika aktivt som hittills.

Givetvis var det mycket visioner och löften under debatten men Tobias Krantz såg uppenbart besvärdad ut på publikfrågan om hur hans löften om hur satsningar på ökad kvalitet i högskolan korresponderade med Anders Borgs uttalande på måndag om att Sverige redan hade världens bästa högskola och att inga ytterligare medel behövdes. De som minns tidigare års uttalanden och konsekventa nedskärningar av försvaret kan finna denna diskrepans lite oroande. Men seminariet som helhet var mycket givande.

Bra engagemang för högskolan!

Jag hade igår haft förmånen att höra många engagerade högskole- och forskningspolitiker från alla riksdagspartier prata om högskolan. Bra! Många bryr sig, och jag tror att de inte bara bryr sig om studentrösterna (det gör de alltför lite, att döma av vad de säger om studiefinansiering, dvs -lån och -bidrag, eller studentboende). Men det som gör mig allvarligt bekymrad är att helhetssynen saknas. Några talar om att forskning och utbildning hänger ihop - men det är glömt i nästa debatt. Och alla lovar mer kvalitet. Men vad är det?

Alla pengar är välkomna, och även vaga löften är löften. Men är någon beredd att betala kostnaden? Det återstår att se!

Tack, alla som fortsätter bry er om Sveriges framtidsmotor: den högskola där forskning och utbildning möts!

Jämställdhet i utbildning

Delegationerna för jämställdhet i skolan respektive högskolan höll idag ett seminarium. Delegationernas ordföranden, Anna Ekström och Pia Sandvik Wiklund höll inledningar. Sedan talade Agneta Stark om jämställdhet bland universitetslärarna och Fredrik Bondestam om jämställdhet i förskola, skola och lärarutbildning. Slutligen debatterade högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (fp) och utbildningspolitisk talesperson Marie Granlund (s) tillsammans med Ekström och Sandvik Wiklund som frågeställare under ledning av Kerstin Alnebratt från Nationella sekretariatet för genusforskning.

Den som länge intresserat sig för dessa frågeställningar blev ganska befriad av Starks och Bondestams inlägg: från olika håll tämligen radikala kring en svår men välkänd problematik. Tyvärr var det inte lätt för Tobias Krantz och Marie Granlund att komma in efteråt. Upptagna på olika seminarier hade de inte hört den tidigare diskussionen (som ju var kvalificerad), och till skillnad från de tidigare talarna är de heller inte specialkunniga. Diskussionen hade onekligen blivit intressantare annars. Jag tror att båda bryr sig om situationen, men det är tur att högskolan har sina egna drivande krafter. Det vi måste hoppas på är att den som är minister efter valet aktiv bryr sig om och kräver jämställdhet som en integrerad del av högskolans kvalitetsarbete så att högskolans egna krafter får förutsättning att verka.

Utbildnings- och forskningspolitik i Almedalen

Idag börjar Almedalsveckan. Det är glädjande många seminarier om utbildnings- och forskningspolitik. Olika aktörer sätter från sina särskilda perspektiv fokus på den sektor som är den viktigaste motorn i samhället. Tyvärr är det få eller inga som sätter BÅDE forskning och utbildning i fokus. I stället väljer man det ena eller det andra. Men om man skiljer dem åt förlorar man ett av skälen till att sektorn är så viktig. Genom kopplingen till forskningen får studenterna fräsch kunskap men också ett kreativt förhållningssätt som gör dem till kompetenta problemlösare och kunskapssökare. Genom forskningens koppling till utbildningen och till studenter ställs relevanta nya frågor som påverkar forskarnas kreativitet.

Jag hoppas på många intressanta diskussioner i veckan - och att perspektivet vidgas på många håll.