30 juni - En rötmånadshistoria?

Man kunde tro att det är en rötmånadshistoria, men enligt Dagens eko föreslår Svenskt näringsliv på fullt allvar sänkt studiestöd för studenter som läser humaniora eftersom det inte lönar sig. Det är i och för sig riktigt, men varför lönar det sig inte – varför är det svårare för humanister att få jobb? Skälen är tre (utan inbördes rangordning):

- Lärosätena är dåliga på att tala om för studenterna vad de kan och hur de skulle kunna presentera sig på arbetsmarknaden.
- Lärosätena är dåliga på att tala om för arbetsmarknaden vad humanisterna (och en del andra studenter också, för den delen) kan och hur de kan bidra på en arbetsplats.
- Svenska arbetsgivare är dåliga på att tänka i nya banor.

Ja, Sverige behöver fler ingenjörer (ta bort studieavgifterna för tredjelandsstudenter!). Men starka växande områden är musikindustrin, upplevelseindustrin, turistnäringen och tjänstesektorn. För fortsatt utveckling behövs fler humanister med skarpt vetenskapligt tänkande, inte färre.

15 juni – Lämplighetstest för utbildningsministrar?

Igår presenterade Jan Björklund två utredningar som han tror ska stärka läraryrket. I det ena fallet, när det gäller fler lektorer i ungdomsskolan, är utredningen välkommen. Hindren för att bli lektor är alldeles för stora. Hoppas att utredaren inser att det kommer att bli en kostsam reform, för många av hindren är direkt ekonomiska.

När det gäller den andra utredningen, nämligen lämplighetstester för blivande lärare, är det dock mer tveksamt huruvida det kommer att stärka läraryrket. För det första innebär det att blivande lärare återigen behandlas annorlunda än andra studenter. Dessutom sänker det lärarutbildningens status eftersom denna utbildning till skillnad från alla andra utbildningar inte bedöms kompetent att för det första utbilda och genom utbildning förändra och för det andra underkänna de studenter som inte klarar kraven. Varför skiljer sig lärarutbildningen från andra i det sammanhanget? Är det rimligt?

Kanske skulle det vara rimligare med en lämplighetstest för utbildningsministrar. Ett grundkrav vore kunskap om hela utbildningssystemet och inte bara om delar av det. Ett annat vore att ministerns ideologi inte spretade. För det spretar när man centralstyr ungdomsskolan och dess lärare, men samtidigt släpper högskolesektorn fri att fatta beslut om anställningsordningar som allvarligt hotar kvaliteten på samtliga högskoleutbildningar.