Idag gick årets universitetslärarstämma av stapeln under rubriken Utbildning + forskning = sant? Såhär direkt efteråt är det svårt att bestämma vad som vad det mest intressant, för inläggen höll alla en hög och jämn klass. Ni som missade den rekommenderas att följa tv-sändning på UR – bevaka SULF:s hemsida för datum för utsändningen.
Men ska jag ändå bara välja några tankar av alla de som lyftes under dagen vill jag trots allt inte lyfta fram Mick Healys intressanta inledningen om The Teaching-Research Nexus, utan två helt andra tankegångar. Den ena – representerad av Björn Stensaker från Universitetet i Oslo och Lars Geschwind som gjort många utredningar och undersökningar av svensk högskola – handlar om den globala utvecklingen men också om vad högskoleledningar och högskolepolitiker kan och bör göra. Båda två tryckte på att vi i en föränderlig värld måste se akademins uppgifter som en helhet och inte tillåta vare sig en starkare uppdelning mellan utbildning och forskning eller en kultur som prioriterar den ena verksamheten över den andra i allt från meritvärdering till löner. Resonemangen vann på att båda tog sin utgångspunkt just i något större än den svenska högskolesektorn och gjorde större utblickar.
Det andra inslaget jag vill lyfta handlade om kvalitetsutvärderingssystemet. Det var Åsa Lindberg-Sand från LU och Renée Perrin-Wallqvist från KaU som från olika utgångspunkter kritiserade HSV:s kvalitetsutvärderingar. Åsa har tidigare publicerat kritik i ämnet, och hade nu utvecklat sina tankar ytterligare när hon läst självvärderingar och hört rapporter om bedömargruppernas platsbesök. Renée hade, som prefekt för en institution, tillhört de första som fått genomgå bedömning. Deras kritik handlade i mycket om att man knappast skulle kunna ställa de mest grundläggande vetenskapliga krav – validitet, reliabilitet, verifierbarhet – på någon del av processen, och således inte heller på de resultat den levererar. Det har sagts förut med deras inlägg var intressanta därför att de faktiskt gjordes med erfarenheter från processen. Från mitt eget perspektiv kan jag konstatera att SULF alltid varit tveksamma till resursfördelning efter kvalitet. Vi har inget skäl att ändra den ståndpunkten eftersom farhågorna för att resultaten blir slumpmässiga är ganska välgrundade. Men det kanske allra farligaste är inte att en liten påse pengar ska fördelas med dessa undersökningar som grund. Det allra värsta är att det kommer att skada hela sektorn långsiktigt om utvärderingarnas trovärdighet faktiskt blir låg. Låt oss hoppas att utvärderarna inte bara agerar med sitt vetenskapliga kunnande utan också med en god portion sunt förnuft!
