Från Education Internationals kongress: kloka beslut och fundering om demokrati

Kongressen startade på riktigt igår fredag, med invigning och tal av Sydafrikas vice president, ministrar för utbildning m fl och med många kloka ord om utbildning, inte minst om betydelsen för att lyfta utvecklingsländer. Under behandlingen av verksamhetsrapporten fick kongressen ta del av rapporter från delegater från länder där möjligheterna att bedriva facklig verksamhet är mycket kringskurna. Det blev tydligare än någonsin att facklig solidaritet inte stannar vid nationalstatens gränser.

Under lördagen har kongressen antagit ett policydokument kring utbildning. Dokumentet formulerar en syn på utbildning som ligger väl i linje med SULFs. Utbildning är en rättighet, ett samhällsuppdrag och inte något son köps på en marknad. Även andra skrivningar med direkt koppling till högre utbildning och forskning är, med något undantag, mycket bra. Skrivningen nedan om akademisk frihet skulle t ex mycket väl kunna återfinnas i något SULF-dokument.

"A key element of academic freedom is the right of academic staff and researchers to be directly represented on all key decision- making bodies within universities and colleges that should be founded on the principle of collegiality. This principle includes guarantees of individual staff rights such as the freedom to determine teaching style, research priorities and the right to intellectual property."

Väl medveten om den komplicerade och komplexa process det innebär att ena en kongress av detta format, borde det ändå ur demokratisk synvinkel varit möjligt att lägga förslag till ändringar i dokumentet, så som det är för andra frågor som kongressen behandlar.

Under lördagen har också valen av styrelse inletts. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén valdes. Vid detta val behövdes ingen sluten votering, men vid förra kongressen i Berlin 2007, där undertecknad också var delegat, fick Eva-Lis vid omröstningen flest röster av samtliga valda. Detta var ingen tillfällighet, Lärarförbundets engagemang i internationella frågor och i Education International är värt en mycket stor respekt.

Från Education internationals kongress i Kapstaden - anledning till oro över utvecklingen inom högre utbildning

Är på plats i Kapstaden i Sydafrika för att representera SULF vid kongressen för Education international, världsorganisation för lärarfackliga organisationer, från förskola till universitet. Organisationen samlar 400 organisationer med totalt 30 miljoner medlemmar i 170 länder och håller kongress vart fjärde år. Omkring 1500 delegater (!) ska under fem dagar diskutera utbildningspolitik och förutsättningar och villkor för världens lärare. En på många sätt viktig kongress. Tillsammans kan världens lärarfackliga organisationer göra skillnad också på den internationella nivån.

Kongressen startar egentligen imorgon fredag den 22 juli, men har redan tjuvstartat sedan ett par dagar med förmöten inom olika tematiska områden. Igår högre utbildning, idag jämställdhet.

Den bild, den riktning, som tecknas av utvecklingen för högre utbildning i världen ger anledning till oro. Högre utbildning håller på många håll på att utvecklas från ett samhällsuppdrag till något som köps på en (internationell) marknad. Med finanskrisen som ursäkt har denna utveckling förstärkts när det skurits i offentliga anslag för högre utbildning, och studieavgifter höjts eller införts. Kongressen har att ta ställning till kloka förslag som reagerar på denna utveckling.

Allt för nu. Återkommer några gånger under de kommande dagarna.

Tankar efter Almedalen

Så är man hemma igen efter två dagar och en förmiddag i Visby och Almedalen, dagar fulla av intressanta seminarier, mingel och möten. Även detta år slår almedalsveckan sina tidigare rekord, med över 1500 aktiviteter är det inte alla gånger lätt att prioritera mellan aktiviteterna. Även med begränsning till forskning och högre utbildning är utbudet stort.

Måndagen började för egen del med en s k akademisk kvart. Joakim Kalantari och Laura Enflo från Sveriges doktorandförening talade om den otrygga försörjning genom stipendier och utbildningsbidrag som fortfarande är vardagen för så många som var fjärde doktorand. Flera lärosäten har tagit beslut i rätt riktning, men problemen finns kvar och t o m växer på andra håll. Regeringen skulle kunna ändra på detta genom att förbjuda stipendier och utbildningsbidrag som försörjning inom forskarutbildningen, men väljer att förhålla sig passiv.

Dagen fortsatte med seminarium arrangerat av TCO om karriären för disputerade. Behovet av "arbetslivsanknytning" var temat. Flera paneldeltagare poängterade, helt riktigt, att forskarutbildningen i sig ger generella kompetenser som är mycket värdefulla även för arbetsmarknaden utanför akademin.

Under tisdagen hölls ett av SULF:s egna seminarier, "27 bokstäver för kvalitet i högre utbildning: forskningsanknytningsresurs", om behovet av en forskningsanknuten grundutbildning. Paneldeltagarna tyckte i och för sig att forskningsanknytningen är viktig, men tyvärr var varken SUHF-ordförande Pam Fredman eller statssekreterare Peter Honeth (FP) beredda att dra den naturliga slutsatsen att universitetslärare också ska vara aktiva forskare. SULF har här en viktig uppgift.

Sist men inte minst för egen del seminariet kring "Kokbok för en jämställd akademi", en skrift av Anna Gatti vid SULF, som tagits fram med finansiering från delegationen för jämställdhet i högskolan. Efter presentation av skriften följde ett intressant och belysande samtal kring varför akademin fortfarande har så långt kvar på detta område.

30 juni - En rötmånadshistoria?

Man kunde tro att det är en rötmånadshistoria, men enligt Dagens eko föreslår Svenskt näringsliv på fullt allvar sänkt studiestöd för studenter som läser humaniora eftersom det inte lönar sig. Det är i och för sig riktigt, men varför lönar det sig inte – varför är det svårare för humanister att få jobb? Skälen är tre (utan inbördes rangordning):

- Lärosätena är dåliga på att tala om för studenterna vad de kan och hur de skulle kunna presentera sig på arbetsmarknaden.
- Lärosätena är dåliga på att tala om för arbetsmarknaden vad humanisterna (och en del andra studenter också, för den delen) kan och hur de kan bidra på en arbetsplats.
- Svenska arbetsgivare är dåliga på att tänka i nya banor.

Ja, Sverige behöver fler ingenjörer (ta bort studieavgifterna för tredjelandsstudenter!). Men starka växande områden är musikindustrin, upplevelseindustrin, turistnäringen och tjänstesektorn. För fortsatt utveckling behövs fler humanister med skarpt vetenskapligt tänkande, inte färre.

15 juni – Lämplighetstest för utbildningsministrar?

Igår presenterade Jan Björklund två utredningar som han tror ska stärka läraryrket. I det ena fallet, när det gäller fler lektorer i ungdomsskolan, är utredningen välkommen. Hindren för att bli lektor är alldeles för stora. Hoppas att utredaren inser att det kommer att bli en kostsam reform, för många av hindren är direkt ekonomiska.

När det gäller den andra utredningen, nämligen lämplighetstester för blivande lärare, är det dock mer tveksamt huruvida det kommer att stärka läraryrket. För det första innebär det att blivande lärare återigen behandlas annorlunda än andra studenter. Dessutom sänker det lärarutbildningens status eftersom denna utbildning till skillnad från alla andra utbildningar inte bedöms kompetent att för det första utbilda och genom utbildning förändra och för det andra underkänna de studenter som inte klarar kraven. Varför skiljer sig lärarutbildningen från andra i det sammanhanget? Är det rimligt?

Kanske skulle det vara rimligare med en lämplighetstest för utbildningsministrar. Ett grundkrav vore kunskap om hela utbildningssystemet och inte bara om delar av det. Ett annat vore att ministerns ideologi inte spretade. För det spretar när man centralstyr ungdomsskolan och dess lärare, men samtidigt släpper högskolesektorn fri att fatta beslut om anställningsordningar som allvarligt hotar kvaliteten på samtliga högskoleutbildningar.

31 maj 2011 - Hemma på min gata i stan-argument

Som forskare har de flesta av oss en ryggmärgsreaktion mot det som med hänvisning till Stina i Saltkråkan kallas för hemma på min gata i stan-argument. Ett annat, kanske mer vetenskapligt sätt att tala om företeelsen är att kalla den anekdotisk evidens. Begreppet täcker bevis eller argument som är baserade på engångsiakttagelser eller subjektiva, icke vetenskapligt prövade upplevelser. Jag brukar då och då konstatera att även den mest välmeriterade forskare som håller strikt på den vetenskapliga stringensen i sitt yrke ändå vid kaffebordet kan anta att den här sortens argument och bevis faktiskt är underbyggda resonemang, i dagligt tal kallade sanningar.

När det gäller autonomireformens genomförande på landets lärosäten har jag själv funnit skäl att grunna över vilka slutsatser man kan dra av den flora av anekdotisk evidens, eller ”hemma på mitt lärosäte”-berättelser, eller kanske ännu värre ”högskoleverket/departementet/SUHF har sagt”-argument och -bevis som just nu sprids över landet. Jag grunnar inte över sanningshalten: jag tror att det som de flesta uppgiftslämnare berättar faktiskt har sagts. Det jag grunnar över är vad alla dessa berättelser om konstiga, illa underbyggda argument och resonemang säger om våra lärosäten och deras kunskap som organisationer. Det som berättas handlar om representanter för lärosätesledningar/-förvaltningar som säger saker som att:


”Högskoleverket vill inte att vi har fakultetsnämnder.”

”Högskoledirektörens arbetsuppgifter är ändrade i högskoleförordningen.”

”SUHF har sagt att vi inte får ha kvar befordran till professor” (alt. ”Alla universitet har tagit bort rätten till prövning.”)

”Arbetsgivarverket säger att lärosätet inte själv kan bestämma att postdoktorer är lärare.”

”Alla universitet har skapat linjeorganisationer.”


Vad säger dessa påståenden? Att kunskapen på sina håll är låg? Eller att man använder fula debattknep? Eller att man bygger de organisationsförändringar man tror sig tvingade (bara det är ju konstigt!) att genomföra på något annat än en genomtänkt idé om vad man vill åstadkomma?

Vi bidrar gärna!

I en artikel på DN Debatt i går presenterade Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) en satsning på forskning om hur kvaliteten i det svenska utbildningsväsendet ska kunna höjas. Det är ett bra och lovvärt initiativ, och vi i SULF bidrar mer än gärna till det arbetet. För det är ju faktiskt i stor utsträckning förbundets medlemmar som ska åstadkomma den efterfrågade kvalitetshöjningen, när det gäller den högre utbildningen. Och vi vet redan nu vad som behövs. De senaste decenniernas resursurholkning måste brytas genom en betydande ekonomisk satsning på grundutbildningen, som gör att studenterna får mer lärarledd tid och att denna tid håller hög kvalitet, genom att lärarna ges möjlighet till för- och efterarbete. Dessutom måste forskningsfinansieringssystemet reformeras så att de lärare som är aktiva i grundutbildningen ges möjlighet att vara vetenskapligt aktiva och därmed kunna erbjuda studenterna en utbildning som vilar på aktuell, vetenskaplig grund. Vi har fler förslag på vad som skulle kunna göras, och vi utgår från att också vi får vara med i diskussionen om vad som behövs för ”att göra svensk utbildning bättre”.