20 september – Trista siffror och falsk matematik

För ett år sedan skrev jag en ledare med rubriken Falsk matematik om hur regeringen framställde satsningarna på humaniora och samhällskunskap som dubbelt så stora som de egentligen var. Samma räkneekvilibristik uppvisas i årets budgetproposition. Man kan ju undra om det är detta den omskrivna matematiksatsningen syftar till: att ännu fler ska kunna trolla med siffror på samma orimliga sätt som regeringen?

Tyvärr är inte detta det enda exemplet på underligheter i budgetproppens högskoledel. Ett avsnitt handlar om att lärosätena inte ska få ersättning för studenter som är inskrivna utan att ta några poäng, och det kan ju tyckas rimligt. Samtidigt konstaterar man att studenter som inte tar poäng faktiskt kan vara sådana som av olika skäl inte klarar examinationen. I min värld har sådana studenter faktiskt inneburit kostnader för lärosätena eftersom de ju deltagit i undervisningen och utnyttjat lokaler och annan infrastruktur. Samma sak gäller de som studerar för kunskapens skull utan ambition att ta någon examen. Det är något helt annat än de studenter som skriver in sig men aldrig deltar i studierna. Regeringen konstaterar frankt att man saknar kunskaper om hur många de olika sorternas nollpresterande studenter är, men man avser ändå att dra in 440 miljoner vilket ”motsvarar ca hälften av ersättningen för studenter som inte har tagit några poäng”. Hur vet man det? Dessutom fördelas denna summa på lärosätena utan att någon fördelningsprincip redovisas.

Det tycks som om den resursfördelning grundad på kvalitet som regeringen säger sig eftersträva inte omfattar kvalitet i de egna resonemangen.

6 september - Varför skulle facket vilja ha tidsbegränsade anställningar?

När de flesta tidsbegränsade anställningar försvann ur högskoleförordningens fick arbetsmarknadens parter (i SULF:s fall Saco-S som förhandlar mot Arbetsgivarverket) ansvaret för att teckna kollektivavtal om tidsbegränsade anställningar i högskolan – om parterna anser att det finns behov för detta. Frågan är dock om det finns ett behov. Alla har sett hur lärosätena i stort sett systematiskt missbrukat möjligheten att anställa tidsbegränsat, och att karriärvägarna inom akademin är så osäkra och så beroende av annat än personlig duglighet att de riktigt karriärsmarta väljer bort akademin efter sin doktorsexamen.

Samtidigt är SULF ju ett professionsförbund, vilket betyder att vi måste se till vad som är bra för universitetslärarprofessionen. Vi kan inte, som andra fackförbund, bara hänvisa till att man kan gå direkt från utbildning till tillsvidareanställning. Skälet är naturligtvis att forskarutbildningen är en unik mix av hantverksutbildning och teoretisk utbildning.

Att lära sig forska är att lära sig att skapa – och återskapa, och omskapa – kunskap. I sin bästa form innebär det också att man lär sig leda andras kunskapande processer. Men doktoranden gör det under handledning ända fram till examen. Hon/han har inte ännu kunnat bevisa sig klara att självständigt, och utan handledare, producera och reproducera kunskap och leda andras kunskapande processer.

Därför behövs tidsbegränsade anställningar efter doktorsexamen. Därför driver SULF uppfattningen att Saco-S bör sluta kollektivavtal om att högskolan ska få möjlighet att tidsbegränsa meriteringsanställningar utöver vad LAS medger. Men naturligtvis ska ett nytt system råda bot på de dumheter som funnits i det gamla systemet – framför allt möjligheten för en arbetsgivare att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra utan att ha en plan för den långsiktiga personalförsörjningen.

En förebild i detta sammanhang kan vara en svensk modell av det system som finns i USA, en modell som gör att den normala karriärvägen är en tidsbegränsad anställning som – om läraren uppfyller i förväg uppställda krav på vetenskaplig och pedagogisk skicklighet – efter några år övergår i en tillsvidareanställning. Handelshögskolan i Stockholm har redan ett sådant system.

För en fackföreningsmänniska går det emot grundstenen i vårt tänkande: tillsvidareanställningar måste vara grunden. Men från sektorns och yrkets perspektiv behövs tidsbegränsade anställningar utöver LAS. SULF fortsätter driva frågan för att göra universitetslärarkarriären sådan att svensk forskning och högre utbildning kan hålla verkligt hög klass.

Från Education Internationals kongress: en manifestation för utbildning för alla

Kongressen är slut. De sista två dagarna blev intensiva, men trots detta hann kongressen inte gå igenom alla resolutioner (motsvarande motioner) som fanns på dagordningen. Nu fick styrelsen i uppdrag att hantera frågorna. Inte en ok lösning. Styrelsen borde varit kortare i sina inlägg och talartiden begränsats redan under måndagen. Nu blev det som det blev och man får väl lära till nästa gång om fyra år, då för övrigt kongressen kommer äga rum i Nordamerika, sannolikt i Kanada.

På näthinnan kommer trots allt sitta 1500 delegater från alla världens hörn i en och samma sal som enats kring en riktning som kan sammanfattas: utbildning för alla på lika villkor. Det är en manifestation som inte ska underskattas.

Tack och hej från Kapstaden!

Från Education Internationals kongress: kloka beslut och fundering om demokrati

Kongressen startade på riktigt igår fredag, med invigning och tal av Sydafrikas vice president, ministrar för utbildning m fl och med många kloka ord om utbildning, inte minst om betydelsen för att lyfta utvecklingsländer. Under behandlingen av verksamhetsrapporten fick kongressen ta del av rapporter från delegater från länder där möjligheterna att bedriva facklig verksamhet är mycket kringskurna. Det blev tydligare än någonsin att facklig solidaritet inte stannar vid nationalstatens gränser.

Under lördagen har kongressen antagit ett policydokument kring utbildning. Dokumentet formulerar en syn på utbildning som ligger väl i linje med SULFs. Utbildning är en rättighet, ett samhällsuppdrag och inte något son köps på en marknad. Även andra skrivningar med direkt koppling till högre utbildning och forskning är, med något undantag, mycket bra. Skrivningen nedan om akademisk frihet skulle t ex mycket väl kunna återfinnas i något SULF-dokument.

"A key element of academic freedom is the right of academic staff and researchers to be directly represented on all key decision- making bodies within universities and colleges that should be founded on the principle of collegiality. This principle includes guarantees of individual staff rights such as the freedom to determine teaching style, research priorities and the right to intellectual property."

Väl medveten om den komplicerade och komplexa process det innebär att ena en kongress av detta format, borde det ändå ur demokratisk synvinkel varit möjligt att lägga förslag till ändringar i dokumentet, så som det är för andra frågor som kongressen behandlar.

Under lördagen har också valen av styrelse inletts. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén valdes. Vid detta val behövdes ingen sluten votering, men vid förra kongressen i Berlin 2007, där undertecknad också var delegat, fick Eva-Lis vid omröstningen flest röster av samtliga valda. Detta var ingen tillfällighet, Lärarförbundets engagemang i internationella frågor och i Education International är värt en mycket stor respekt.

Från Education internationals kongress i Kapstaden - anledning till oro över utvecklingen inom högre utbildning

Är på plats i Kapstaden i Sydafrika för att representera SULF vid kongressen för Education international, världsorganisation för lärarfackliga organisationer, från förskola till universitet. Organisationen samlar 400 organisationer med totalt 30 miljoner medlemmar i 170 länder och håller kongress vart fjärde år. Omkring 1500 delegater (!) ska under fem dagar diskutera utbildningspolitik och förutsättningar och villkor för världens lärare. En på många sätt viktig kongress. Tillsammans kan världens lärarfackliga organisationer göra skillnad också på den internationella nivån.

Kongressen startar egentligen imorgon fredag den 22 juli, men har redan tjuvstartat sedan ett par dagar med förmöten inom olika tematiska områden. Igår högre utbildning, idag jämställdhet.

Den bild, den riktning, som tecknas av utvecklingen för högre utbildning i världen ger anledning till oro. Högre utbildning håller på många håll på att utvecklas från ett samhällsuppdrag till något som köps på en (internationell) marknad. Med finanskrisen som ursäkt har denna utveckling förstärkts när det skurits i offentliga anslag för högre utbildning, och studieavgifter höjts eller införts. Kongressen har att ta ställning till kloka förslag som reagerar på denna utveckling.

Allt för nu. Återkommer några gånger under de kommande dagarna.

Tankar efter Almedalen

Så är man hemma igen efter två dagar och en förmiddag i Visby och Almedalen, dagar fulla av intressanta seminarier, mingel och möten. Även detta år slår almedalsveckan sina tidigare rekord, med över 1500 aktiviteter är det inte alla gånger lätt att prioritera mellan aktiviteterna. Även med begränsning till forskning och högre utbildning är utbudet stort.

Måndagen började för egen del med en s k akademisk kvart. Joakim Kalantari och Laura Enflo från Sveriges doktorandförening talade om den otrygga försörjning genom stipendier och utbildningsbidrag som fortfarande är vardagen för så många som var fjärde doktorand. Flera lärosäten har tagit beslut i rätt riktning, men problemen finns kvar och t o m växer på andra håll. Regeringen skulle kunna ändra på detta genom att förbjuda stipendier och utbildningsbidrag som försörjning inom forskarutbildningen, men väljer att förhålla sig passiv.

Dagen fortsatte med seminarium arrangerat av TCO om karriären för disputerade. Behovet av "arbetslivsanknytning" var temat. Flera paneldeltagare poängterade, helt riktigt, att forskarutbildningen i sig ger generella kompetenser som är mycket värdefulla även för arbetsmarknaden utanför akademin.

Under tisdagen hölls ett av SULF:s egna seminarier, "27 bokstäver för kvalitet i högre utbildning: forskningsanknytningsresurs", om behovet av en forskningsanknuten grundutbildning. Paneldeltagarna tyckte i och för sig att forskningsanknytningen är viktig, men tyvärr var varken SUHF-ordförande Pam Fredman eller statssekreterare Peter Honeth (FP) beredda att dra den naturliga slutsatsen att universitetslärare också ska vara aktiva forskare. SULF har här en viktig uppgift.

Sist men inte minst för egen del seminariet kring "Kokbok för en jämställd akademi", en skrift av Anna Gatti vid SULF, som tagits fram med finansiering från delegationen för jämställdhet i högskolan. Efter presentation av skriften följde ett intressant och belysande samtal kring varför akademin fortfarande har så långt kvar på detta område.

30 juni - En rötmånadshistoria?

Man kunde tro att det är en rötmånadshistoria, men enligt Dagens eko föreslår Svenskt näringsliv på fullt allvar sänkt studiestöd för studenter som läser humaniora eftersom det inte lönar sig. Det är i och för sig riktigt, men varför lönar det sig inte – varför är det svårare för humanister att få jobb? Skälen är tre (utan inbördes rangordning):

- Lärosätena är dåliga på att tala om för studenterna vad de kan och hur de skulle kunna presentera sig på arbetsmarknaden.
- Lärosätena är dåliga på att tala om för arbetsmarknaden vad humanisterna (och en del andra studenter också, för den delen) kan och hur de kan bidra på en arbetsplats.
- Svenska arbetsgivare är dåliga på att tänka i nya banor.

Ja, Sverige behöver fler ingenjörer (ta bort studieavgifterna för tredjelandsstudenter!). Men starka växande områden är musikindustrin, upplevelseindustrin, turistnäringen och tjänstesektorn. För fortsatt utveckling behövs fler humanister med skarpt vetenskapligt tänkande, inte färre.