Att slå ut små lärosäten löser inte högskolans kvalitetsproblem

Utbildningsminister Jan Björklund hänvisar i en artikel på DN Debatt 111024 till demografi för att slippa göra något åt grundproblemet i den svenska högskolan. Han argumenterar för att de minskade årskullarna studenter motiverar att de mindre lärosätena slås samman med stora, starka universitet. Syftet är att bedriva utbildning och forskning med högsta kvalitet. Men frågan är hur det ska gå till.

Sveriges universitetslärarförbunds (SULF:s) ordförande Anna Götlind svarade omgående i en replik på DNdebatt.
- Det som behövs för att lösa kvalitetsproblemen i den högre utbildningen är inte en utslagning av de mindre högskolorna. I stället måste alla universitetslärare, såväl på stora starka universitet som mindre högskolor, ges en reell möjlighet att vara vetenskapligt aktiva.

Fler reaktioner kom in från bland annat SFS:
Att tro att sammanslagningar ska lösa ett komplext problem, och därför spela ett parti svälta räv med lärosätena, är inte vägen att gå. Är det något vi inte har råd med så är det att utse en hel studentgeneration till försökskaniner för ett experiment med oförutsägbara resultat, skriver Sveriges förenade studentkårer.

Fler reaktioner. Sigbritt Karlsson, rektor för Högskolan i Skövde, Karin Röding, rektor för Mälardalens högskola, Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och MP:s utbildningspolitiska talesperson Jabar Amin, Stockholms universitets studentkår

Gästbloggare: Ann Fritzell

Häromdagen deltog jag i TCO:s konferens Utbildning för ett bättre liv, där ett av seminarierna handlade om doktorandernas studiesociala villkor. Inte helt oväntat kunde de som hade erfarenhet av doktorandernas situation enas om det enda rimliga vore att alla doktorander hade en anställning redan vid antagningen till forskarutbildningen. Främsta skälet är att man då får tillgång till alla de sociala trygghetssystemen, som rätt till sjukersättning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning och pensionsavsättningar.

Det glädjande var att Oskar Öholm (M) och Adnan Dibrani (S) från riksdagens utbildningsutskott höll med. Dessutom var man överens om att om lärosätena inte själva tog ansvar för en sådan ordning måste statsmakterna ingripa. Det var egentligen bara tidpunkten man inte var överens om. Oskar menade att 2012 års forskningsproposition skulle vara lämplig för att avisera ändrade förordningsregler, medan Adnan ansåg att utskottet borde ta ett initiativ redan nu och att det nog skulle finnas en majoritet.

Själv delar jag Adnans uppfattning. Det finns ingen anledning att vänta till nästa år, speciellt som det inte längre är en resursfråga. Lärosätena har mer forskningsmedel än någonsin tidigare och att kunna rekrytera de bästa kvinnliga och manliga doktoranderna är den bästa investeringen för att säkra kvaliteten i framtida forskning.

Ann Fritzell

20 september – Trista siffror och falsk matematik

För ett år sedan skrev jag en ledare med rubriken Falsk matematik om hur regeringen framställde satsningarna på humaniora och samhällskunskap som dubbelt så stora som de egentligen var. Samma räkneekvilibristik uppvisas i årets budgetproposition. Man kan ju undra om det är detta den omskrivna matematiksatsningen syftar till: att ännu fler ska kunna trolla med siffror på samma orimliga sätt som regeringen?

Tyvärr är inte detta det enda exemplet på underligheter i budgetproppens högskoledel. Ett avsnitt handlar om att lärosätena inte ska få ersättning för studenter som är inskrivna utan att ta några poäng, och det kan ju tyckas rimligt. Samtidigt konstaterar man att studenter som inte tar poäng faktiskt kan vara sådana som av olika skäl inte klarar examinationen. I min värld har sådana studenter faktiskt inneburit kostnader för lärosätena eftersom de ju deltagit i undervisningen och utnyttjat lokaler och annan infrastruktur. Samma sak gäller de som studerar för kunskapens skull utan ambition att ta någon examen. Det är något helt annat än de studenter som skriver in sig men aldrig deltar i studierna. Regeringen konstaterar frankt att man saknar kunskaper om hur många de olika sorternas nollpresterande studenter är, men man avser ändå att dra in 440 miljoner vilket ”motsvarar ca hälften av ersättningen för studenter som inte har tagit några poäng”. Hur vet man det? Dessutom fördelas denna summa på lärosätena utan att någon fördelningsprincip redovisas.

Det tycks som om den resursfördelning grundad på kvalitet som regeringen säger sig eftersträva inte omfattar kvalitet i de egna resonemangen.

6 september - Varför skulle facket vilja ha tidsbegränsade anställningar?

När de flesta tidsbegränsade anställningar försvann ur högskoleförordningens fick arbetsmarknadens parter (i SULF:s fall Saco-S som förhandlar mot Arbetsgivarverket) ansvaret för att teckna kollektivavtal om tidsbegränsade anställningar i högskolan – om parterna anser att det finns behov för detta. Frågan är dock om det finns ett behov. Alla har sett hur lärosätena i stort sett systematiskt missbrukat möjligheten att anställa tidsbegränsat, och att karriärvägarna inom akademin är så osäkra och så beroende av annat än personlig duglighet att de riktigt karriärsmarta väljer bort akademin efter sin doktorsexamen.

Samtidigt är SULF ju ett professionsförbund, vilket betyder att vi måste se till vad som är bra för universitetslärarprofessionen. Vi kan inte, som andra fackförbund, bara hänvisa till att man kan gå direkt från utbildning till tillsvidareanställning. Skälet är naturligtvis att forskarutbildningen är en unik mix av hantverksutbildning och teoretisk utbildning.

Att lära sig forska är att lära sig att skapa – och återskapa, och omskapa – kunskap. I sin bästa form innebär det också att man lär sig leda andras kunskapande processer. Men doktoranden gör det under handledning ända fram till examen. Hon/han har inte ännu kunnat bevisa sig klara att självständigt, och utan handledare, producera och reproducera kunskap och leda andras kunskapande processer.

Därför behövs tidsbegränsade anställningar efter doktorsexamen. Därför driver SULF uppfattningen att Saco-S bör sluta kollektivavtal om att högskolan ska få möjlighet att tidsbegränsa meriteringsanställningar utöver vad LAS medger. Men naturligtvis ska ett nytt system råda bot på de dumheter som funnits i det gamla systemet – framför allt möjligheten för en arbetsgivare att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra utan att ha en plan för den långsiktiga personalförsörjningen.

En förebild i detta sammanhang kan vara en svensk modell av det system som finns i USA, en modell som gör att den normala karriärvägen är en tidsbegränsad anställning som – om läraren uppfyller i förväg uppställda krav på vetenskaplig och pedagogisk skicklighet – efter några år övergår i en tillsvidareanställning. Handelshögskolan i Stockholm har redan ett sådant system.

För en fackföreningsmänniska går det emot grundstenen i vårt tänkande: tillsvidareanställningar måste vara grunden. Men från sektorns och yrkets perspektiv behövs tidsbegränsade anställningar utöver LAS. SULF fortsätter driva frågan för att göra universitetslärarkarriären sådan att svensk forskning och högre utbildning kan hålla verkligt hög klass.

Från Education Internationals kongress: en manifestation för utbildning för alla

Kongressen är slut. De sista två dagarna blev intensiva, men trots detta hann kongressen inte gå igenom alla resolutioner (motsvarande motioner) som fanns på dagordningen. Nu fick styrelsen i uppdrag att hantera frågorna. Inte en ok lösning. Styrelsen borde varit kortare i sina inlägg och talartiden begränsats redan under måndagen. Nu blev det som det blev och man får väl lära till nästa gång om fyra år, då för övrigt kongressen kommer äga rum i Nordamerika, sannolikt i Kanada.

På näthinnan kommer trots allt sitta 1500 delegater från alla världens hörn i en och samma sal som enats kring en riktning som kan sammanfattas: utbildning för alla på lika villkor. Det är en manifestation som inte ska underskattas.

Tack och hej från Kapstaden!

Från Education Internationals kongress: kloka beslut och fundering om demokrati

Kongressen startade på riktigt igår fredag, med invigning och tal av Sydafrikas vice president, ministrar för utbildning m fl och med många kloka ord om utbildning, inte minst om betydelsen för att lyfta utvecklingsländer. Under behandlingen av verksamhetsrapporten fick kongressen ta del av rapporter från delegater från länder där möjligheterna att bedriva facklig verksamhet är mycket kringskurna. Det blev tydligare än någonsin att facklig solidaritet inte stannar vid nationalstatens gränser.

Under lördagen har kongressen antagit ett policydokument kring utbildning. Dokumentet formulerar en syn på utbildning som ligger väl i linje med SULFs. Utbildning är en rättighet, ett samhällsuppdrag och inte något son köps på en marknad. Även andra skrivningar med direkt koppling till högre utbildning och forskning är, med något undantag, mycket bra. Skrivningen nedan om akademisk frihet skulle t ex mycket väl kunna återfinnas i något SULF-dokument.

"A key element of academic freedom is the right of academic staff and researchers to be directly represented on all key decision- making bodies within universities and colleges that should be founded on the principle of collegiality. This principle includes guarantees of individual staff rights such as the freedom to determine teaching style, research priorities and the right to intellectual property."

Väl medveten om den komplicerade och komplexa process det innebär att ena en kongress av detta format, borde det ändå ur demokratisk synvinkel varit möjligt att lägga förslag till ändringar i dokumentet, så som det är för andra frågor som kongressen behandlar.

Under lördagen har också valen av styrelse inletts. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén valdes. Vid detta val behövdes ingen sluten votering, men vid förra kongressen i Berlin 2007, där undertecknad också var delegat, fick Eva-Lis vid omröstningen flest röster av samtliga valda. Detta var ingen tillfällighet, Lärarförbundets engagemang i internationella frågor och i Education International är värt en mycket stor respekt.

Från Education internationals kongress i Kapstaden - anledning till oro över utvecklingen inom högre utbildning

Är på plats i Kapstaden i Sydafrika för att representera SULF vid kongressen för Education international, världsorganisation för lärarfackliga organisationer, från förskola till universitet. Organisationen samlar 400 organisationer med totalt 30 miljoner medlemmar i 170 länder och håller kongress vart fjärde år. Omkring 1500 delegater (!) ska under fem dagar diskutera utbildningspolitik och förutsättningar och villkor för världens lärare. En på många sätt viktig kongress. Tillsammans kan världens lärarfackliga organisationer göra skillnad också på den internationella nivån.

Kongressen startar egentligen imorgon fredag den 22 juli, men har redan tjuvstartat sedan ett par dagar med förmöten inom olika tematiska områden. Igår högre utbildning, idag jämställdhet.

Den bild, den riktning, som tecknas av utvecklingen för högre utbildning i världen ger anledning till oro. Högre utbildning håller på många håll på att utvecklas från ett samhällsuppdrag till något som köps på en (internationell) marknad. Med finanskrisen som ursäkt har denna utveckling förstärkts när det skurits i offentliga anslag för högre utbildning, och studieavgifter höjts eller införts. Kongressen har att ta ställning till kloka förslag som reagerar på denna utveckling.

Allt för nu. Återkommer några gånger under de kommande dagarna.