Som forskare har de flesta av oss en ryggmärgsreaktion mot det som med hänvisning till Stina i Saltkråkan kallas för hemma på min gata i stan-argument. Ett annat, kanske mer vetenskapligt sätt att tala om företeelsen är att kalla den anekdotisk evidens. Begreppet täcker bevis eller argument som är baserade på engångsiakttagelser eller subjektiva, icke vetenskapligt prövade upplevelser. Jag brukar då och då konstatera att även den mest välmeriterade forskare som håller strikt på den vetenskapliga stringensen i sitt yrke ändå vid kaffebordet kan anta att den här sortens argument och bevis faktiskt är underbyggda resonemang, i dagligt tal kallade sanningar.
När det gäller autonomireformens genomförande på landets lärosäten har jag själv funnit skäl att grunna över vilka slutsatser man kan dra av den flora av anekdotisk evidens, eller ”hemma på mitt lärosäte”-berättelser, eller kanske ännu värre ”högskoleverket/departementet/SUHF har sagt”-argument och -bevis som just nu sprids över landet. Jag grunnar inte över sanningshalten: jag tror att det som de flesta uppgiftslämnare berättar faktiskt har sagts. Det jag grunnar över är vad alla dessa berättelser om konstiga, illa underbyggda argument och resonemang säger om våra lärosäten och deras kunskap som organisationer. Det som berättas handlar om representanter för lärosätesledningar/-förvaltningar som säger saker som att:
”Högskoleverket vill inte att vi har fakultetsnämnder.”
”Högskoledirektörens arbetsuppgifter är ändrade i högskoleförordningen.”
”SUHF har sagt att vi inte får ha kvar befordran till professor” (alt. ”Alla universitet har tagit bort rätten till prövning.”)
”Arbetsgivarverket säger att lärosätet inte själv kan bestämma att postdoktorer är lärare.”
”Alla universitet har skapat linjeorganisationer.”
Vad säger dessa påståenden? Att kunskapen på sina håll är låg? Eller att man använder fula debattknep? Eller att man bygger de organisationsförändringar man tror sig tvingade (bara det är ju konstigt!) att genomföra på något annat än en genomtänkt idé om vad man vill åstadkomma?
12 maj 2011
Vi bidrar gärna!
I en artikel på DN Debatt i går presenterade Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) en satsning på forskning om hur kvaliteten i det svenska utbildningsväsendet ska kunna höjas. Det är ett bra och lovvärt initiativ, och vi i SULF bidrar mer än gärna till det arbetet. För det är ju faktiskt i stor utsträckning förbundets medlemmar som ska åstadkomma den efterfrågade kvalitetshöjningen, när det gäller den högre utbildningen. Och vi vet redan nu vad som behövs. De senaste decenniernas resursurholkning måste brytas genom en betydande ekonomisk satsning på grundutbildningen, som gör att studenterna får mer lärarledd tid och att denna tid håller hög kvalitet, genom att lärarna ges möjlighet till för- och efterarbete. Dessutom måste forskningsfinansieringssystemet reformeras så att de lärare som är aktiva i grundutbildningen ges möjlighet att vara vetenskapligt aktiva och därmed kunna erbjuda studenterna en utbildning som vilar på aktuell, vetenskaplig grund. Vi har fler förslag på vad som skulle kunna göras, och vi utgår från att också vi får vara med i diskussionen om vad som behövs för ”att göra svensk utbildning bättre”.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)