The American Association of University Professors (AAUP) upprättar sedan mer än sjuttio år listor över universitet som brustit när det gäller akademisk frihet och anställningsskydd. De klandrar ledningen – inklusive styrelsen – om förhållandena på någon del av lärosätet är otillfredsställande vad beträffar lärarnas rätt till trygghet och akademisk frihet. Det är inte svartlistning i meningen att AAUP:s medlemmar förväntas bojkotta lärosätena, utan en varning att medlemmen innan hon/han antar ett anställningserbjudande från något lärosäte på listan noggrant bör undersöka hur förhållandena ser ut på den aktuella institutionen. Listan omprövas genom röstning varje år vid AAUP:s årsmöte då vissa lärosäten tillkommer och andra tas bort.
Svartlistning är inget för SULF. Det är oförenligt med vår roll och vårt uppdrag att i dialog med lärosätena driva verksamheten framåt. Men OM vi skulle pröva lärosätena är det förutsättningarna för den akademiska friheten som skulle prövas; det vill säga om lärosätet ger vettiga villkor för våra medlemmar i deras uppdrag att bedriva utbildning och forskning av hög kvalitet. Då skulle lärosäten där man skiljer undervisande och forskande personal hängas ut, liksom de som ger ”akademisk” utbildning där kontakten med vetenskapen innebär att en ensam lektor står som ansvarig examinator för många tiotals – ja till och med hundratals – kurser. På listan skulle också finnas plats för de lärosäten som inte driver en aktiv personalpolitik med syfte att öka antalet tillsvidareanställningar.
Lockande? Vissa medlemmar tycker det. Men tyvärr skulle få lärosäten undgå klander. Och framför allt är det inte så SULF jobbar. Vi driver i stället frågorna på varje lärosäte och genom att outtröttligt i varje debatt om sektorn påpeka att om Sverige ska ha utbildning och forskning av hög kvalitet så krävs det att universitetslärarna ges förutsättningar att göra sitt jobb på ett bra sätt. Det är trots allt vi som ska göra jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar