I gårdagens SvD uppmärksammades på en helsida det faktum att Riksrevisionen riktat stark kritik mot att en stor mängd oförbrukade forskningsmedel - 12,8 miljarder - ligger på hög på lärosätena (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/128-miljarder-till-forskning-oanvanda_5929483.svd). Ett av skälen som tas upp i artikeln för att det ser ut så här är att en liten grupp forskare har fått så stora externa forskningsanslag att de helt enkelt inte hinner förbruka dem under den stipulerade tiden. Ett annat skäl är att forskningsmedel sparas som en buffert i händelse av att anslagen skulle minska i framtiden. Mats Benner, för övrigt ledamot av SULF:s förbundsstyrelse, menar i artikeln att det handlar om ett systemfel, som hänger ihop med de osäkra anställnings- och löneförhållandena för forskare både på högre och lägre nivåer. Jag menar att detta systemfel enkelt kan åtgärdas genom att låta en större andel av de statliga forskningsmedlen gå direkt till lärosätena, och därmed komma betydligt fler forskare - också kvinnor - till del. Då skulle lärosätena kunna anställa fler tillsvidare, och därmed komma till rätta med en annan av orsakerna, som Riksrevisionen pekar på i sin rapport, nämligen att det i dag tar tid att anställa forskare och doktorander på de beviljade forskningsprojekten. Det är dags nu att staten börjar lita på lärosätena och på att forskarna själva faktiskt har både kompetens och intresse av att utnyttja de statliga forskningsmedlen på bästa sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar