I går meddelades att en utredning föreslår att betyg i ungdomsskolan ska kunna omprövas eftersom betygssättning är att betrakta som myndighetsutövning. Att examination i högskolan är myndighetsutövning vet vi alla. Konstaterandet att betygssättning är myndighetsutövning sätter fingret på en viktig fråga, nämligen den om vilka lärare som ska ha rätt att genomföra denna myndighetsutövning. Rimligen bör inte vem som helst kunna sätta betyg, det borde krävas att man har vissa förutsättningar.
På vissa lärosäten har man därför regeln att examination bara får göras av disputerade tillsvidareanställda. Bra, kan man tycka – tills man inser att det i flera fall betyder att en ensam lärare har examinationsansvar för tusentals studenter på tiotals kurser. Vem tror att det arbetet kan genomföras väl?
Den andra ytterligheten är de lärosäten som saknar regler och där vissa institutioner uppdrar åt undervisande lärare examinera. Bra, för då kommer betygssättningen nära studenten. Men dåligt när man tänker på att en mycket stor andel av dessa lärare är tidsbegränsat anställda.
Naturligtvis är inte tidsbegränsat anställda lärares grundläggande förmåga till undervisning och betygssättning sämre än tillsvidareanställdas. Det vore korkat att tro. Men de har betydligt sämre förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb: de har vanligtvis kort förberedelsetid och sällan möjlighet att ge samma kurs flera gånger (eller i alla fall ingen möjlighet att veta om det blir så), de har inte möjlighet att långsiktigt ingå i undervisningsplaneringen av kringliggande kurser, och de framför allt sällan möjlighet till kompetensutveckling.
Det faktum att examination är myndighetsutövning borde vara tillräckligt för att ge landets lärosäten skäl att tillsvidareanställa en större andel av lärarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar